Mitt normala tillstånd är förvirring och kaos

Du är högt över taken och jag kan inte nå dig
Du letar efter en måne som gömmer sig bakom molnen
och säger att nästa gång den visar sig är du död
Jag känner likadant
 
Du faller från taken som jag faller för dig när
du pussar mig i nacken och säger 
vill du gå hem till mig
och jag som lovat mig själv att inte tro på dina ord
 
Så på någon annans cykel cyklar jag hemåt i soluppgången 
har inte en jävla aning om vad jag håller på med
Men det gör ingenting
vi kommer ändå inte leva länge till
 
 
Poesi | |
Upp