Du var fotogen
Två minuter på centralen, som väntetiden på ett försenat tåg,
det är allt som behövs för att jag ska vara femton igen.
Dina fotogenögon möter mina, och din hud möter inte riktigt min
genom tjocka lager vinterkläder och halsdukar. Men nästan.
Tåget går runt oss, som de otåligt väntande människorna vid spärrarna.
Trängsel. Vi trängs Inte. Inget är för trångt.
Snälla denna gång, kanske denna gång kommer det bli något annat
än förra gången och gången innan det för denna gång är allting annorlunda
och vi är fortfarande parallella rörelser på samma avstånd och det måste
måste ju betyda något så denna gång kanske snälla denna gång
Våra jackor, nästan likadana. Samma lika som när du åt Mariekex på pendeln.
Din arm mot min, jag glömmer aldrig din ljusblåa skjorta den gången.
Men det finns ingen förmildrande omständighet. Våra glory days kommer inte.
Det blir trångt av irriterade människor med blåa sl-kort redo. Vi säger hej då.
Ha det bra. Ja du med.
tycker om den kursiverade delen mycket