Fumlandes

Jag är din tomma bröstkorg
Hålet bakom dina revben som knäcktes
Som tändstickor
Som knäcktes mellan dina fingrar
Fumlandes

Jag är dina fingrar
de som bröt tändstickor i vinden
Som trädens förgreningar
Periferi

Jag är dig
Du kan inte separera dig från mig
Du blir galen av min röst
Som aldrig tystnat
Du fumlar efter egna ord

 

 

Poesi | | 2 kommentarer |

Identitet

Ur sprickorna i mina läppar
Väller du ut
Som något brännande svart
Glödgat kol
Fast i läppsylskonsitens

Tårar fräser mot det som brinner, bränner 
Men jag var aldrig gråtmild
Aldrig känslosamt sentimental

Du är svart galla, en melankoliker
Humoralpatologerna visste så lite
Men jag förstår dem och
Det enda ordet som överlevde
Och Gallan blev
Eldens ved

Var aldrig gråtmild
Skrek och slogs

Jag är gråtvild

 

 

Poesi | | En kommentar |

Att snösörja

Sörjer framtiden i förskott
är så rädd så rädd
 
Snö faller mot blad som aldrig föll i höstas
låter som mjukt regn
 
Rädslan för halkan 
rädslan för förändring 
 
Förlorar och faller
Som snön 
 
snösörja 
att vara ledsen i snön
 
En del 
 
Dunk Dunk
Utan bas
 
Imorgon 
 
 
Poesi | | 2 kommentarer |
Upp