Baby steps / Konsten i att lära sig krypa
Mod skriker inte alltid högt
Det tar inte alltid ett stort kliv
pratar med versaler
Mod gråter inte alltid synliga tårar på en parkering
Det sväljer inte alltid klumpen i halsen
reser sig upp direkt efter ett fall
Det kan lika gärna vara tålmodighet
att slungas runt och inte kunna resa sig
för att det är för mycket kaos
runtomkring och man kan inte se
för allt bara snurrar runt runt runt fort
Men ibland är mod
Att vänta.
För att någonstans där inne
finns en liten röst som säger
Du orkar, det går över
Men tänk om man har så många tankar då och tänk om grejen är att det inte går att fånga alla för de slinker undan så lätt och på pappret blir det bara ord som trasslar ihop sig till en stor oläslig plump. Ja, jag vet inte.