Järn

Blodad tand och tårarna som rann
På flykt bland vinterns kvarglömda
Gruskorn

Jag skär mig på dina läppar
Smakar järn och jag kysser hårdare tillbaka

Du som alltid var för bra
Sjönk som en sten genom vatten

Jag springer snabbare över gruset
Mitt liv en höstens sommarkatt
Året om

Så oönskad
Så trasiga läppar

Så oönskat

Du håller mig inte längre vaken om nätterna

 

Poesi | | En kommentar |
Upp