Identitet

Ur sprickorna i mina läppar
Väller du ut
Som något brännande svart
Glödgat kol
Fast i läppsylskonsitens

Tårar fräser mot det som brinner, bränner 
Men jag var aldrig gråtmild
Aldrig känslosamt sentimental

Du är svart galla, en melankoliker
Humoralpatologerna visste så lite
Men jag förstår dem och
Det enda ordet som överlevde
Och Gallan blev
Eldens ved

Var aldrig gråtmild
Skrek och slogs

Jag är gråtvild

 

 

Poesi | |
#1 - - Johanna:

Gillade denna. Jättebra!

Upp