Som det är

Om jag fick vara så liten
så tunn
att jag kunde sova på
näckrosblad

Att du kunde kupa din hand
runt mig
 
Att jag kunde sitta i 
den smalaste grenen
högst upp i trädet.
 
Då kanske jag skulle kunna andas
 
 
Poesi | | En kommentar |

30-03-14

 
 
 
Bild | | Kommentera |

Nu är jag sådär osammanhängande igen

Jag inser i efterhand att jag under tiominuterspromenaden från stationen en torsdagmorgon måste använt upp hela veckans ranson av seratonin. Och det slår mig så hårt när jag tolv timmar vänder på kudden ännu en gång. Över ett köksbord blir min pappa arg på psykiatrin. För mycket kemikalier och för lite mänsklighet. Hans irriterade röst på telefon. Hans maktlöshet, som även är min, även om han inte förstår det på samma sätt som jag gör. 
 
Jag gör upp planer för att överleva till sommaren. Jag ger upp de mindre kamperna för att livet handlar om att leva och inte vinna krig. Stannar kvar där jag befinner mig, för att röra sig framåt inte alltid är ett alternativ. Våren är här, och på söndag får vi sommartid. Jag går varv efter varv runt promenaden och försöker hitta tillbaka, till torsdagen. Till 2007s bekymmerslöshet.
 
Jag skriver listor, och springer. Jag kan inte längre kalla mig icke-rökare. En kamp som gavs upp. Jag skriver osammanhängande texter och kämpar på. Skolan går faktiskt bra nu, och jag sover bättre än på många år, även om långa kvällar ibland blir långa nätter och gråa morgnar. 
 
 
 
Poesi | | Kommentera |
Upp